Min lilla Amanda fyllde 3 månader i fredags! Det firades med glass i stora lass (fast Amanda fick bara ett litet lass). I tisdags när vi trodde att det var fettisdagen intog Amanda även en semla (eller snarare en liten slick av grädden). Gröt och päronmos till frukost och kvällsmat är det som gäller numera, och så lite potatismos till lunch. Påsen bakom tv:n med urvuxna kläder är nästan full! Det är helt otroligt va fort tiden går! Mitt lilla knyte har blivit så stor!

I natt har hon sovit sin första hela natt också, utan att vakna och vara hungrig. Hon fick sitt kvällsmål vid 21-tiden igår kväll och vaknade sedan kl. 6 i morse av Simons väckarklocka. Efter en slurk mjölk sov hon vidare till 9-tiden då hon väcktes av telefonen. Hennes utveckling går framåt med stormsteg!

Tittut-leken är en favorit, speciellt om det är mamma eller pappa som leker den med henne. Det är så roligt att se hennes stora leende sprida sig över hela ansiktet och sedan sprids det till varje människa i hennes närhet. Prata är nog hennes starkaste sida, hon babblar med allt och alla. Mobilen ovanför skötbordet, tv:n, färgglada tyger, människor som tar sig tid att lyssna en stund och luften framför ansiktet är några som hon har pratat omkull. Och spottat på. Dregglet forsar som ur en kran när hon pratar.

I morse kom sotaren på besök. Det va en riktig sotarmurre! Han va svartklädd och så smal att jag tror att han skulle kunna krypa genom skorstenen om han skulle vilja kontrollera riktigt noga. När sotaren kommer får man inte elda i pannan, men aska ur måste man göra. Så när jag står där nere i källaren och skrapar ur aska ur pannan öppnas plötsligt dörren bakom mig och en svartklädd man kliver in och säger “Det är friskt ute idag!” Jisses, va jag blev rädd! Jag hade inte hört när han kom.

Ja, det är sannerligen friskt ute idag. Men jag har friskt inomhus också, 13 grader “varmt”. Elda, elda, elda måste jag göra idag. Mina fötter är isklumpar och Amandas händer va iskalla när hon vaknade i morse. Burr!

I eftermiddag ska vi fara till BVC för att få 3-månaders vaccination. Det ska bli spännande att se hur det går. Amanda brukar inte vara överförtjust när vi åker till BVC, snarare en aning gnällig. Så vi får se hur det går nu när det inte bara är vägning och mätning utan även 2 sprutor, en i vart ben.

Nej, fixa lite lunch nu kanske. Potatispure känns inte särskilt frestande, det får nog bli något annat till mig skulle jag tro. Tjingeling! =)