Drygt en månad före jul var jag med om något som jag aldrig varit med om förut. Det var den bästa dagen i hela mitt liv. Det var den 11:e november för att vara exakt. Den dagen då min dotter Amanda föddes. 04.50 var ögonblicket då den sötaste varelse som jag nånsin sett fick se världen för första gången. Och vilken värld hon mötte. Bländande vitt landskap och en kyla som fick moderns hjärta att skälva av oro för att den lilla flickan skulle frysa.

Allt det jag har fått vara med om den senaste tiden och allt som hänt runtomkring med adventskonsert, julavslutningar, julafton… har fått mig att fundera mycket kring Maria. Hon fick gå igenom precis samma krämpor och smärtor för 2000 år sedan som dagens gravida kvinnor gör. Fast utan smärtlindring och helt utan råd från kunnig personal. Det beundrar jag.

Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Jes. 9:6